Undervisning

De fyra benen - Den frälstes fortsatta vandring

När folket hörde Petrus tala på pingstdagen efter att den helige Ande hade kommit, gick orden rakt in i deras hjärtan. Och de ropade:

”Män och bröder, vad ska vi göra?”

Det var inget tomt rop. Det var ropet från människor som hade insett sanningen om sig själva och om Gud.

Petrus svarade klart och tydligt:

Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, och ni ska få den helige Andes gåva.
(Apostlagärningarna 2:38)

Här ser vi tre steg som Gud själv ger:

1. Omvänd dig – vänd dig bort från synden och till Jesus. Öppna ditt hjärta och ta emot honom.

• Döp dig – låt dig begravas med Kristus i dopet och uppstå till ett nytt liv i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
• Ta emot den helige Ande – låt Gud fylla dig, ge dig kraft, utrusta dig med andliga gåvor, och – ja – även tala i nya tungor som ett tecken på hans närvaro.

Gud lade dem till församlingen

Och så händer det. Lukas berättar:

De som då med glädje tog emot hans ord lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar.
(Apostlagärningarna 2:41)

Tre tusen människor – på en dag! Men det var inte de själva som anmälde sig till en förening. Det var inte ett mänskligt beslut på ett medlemsmöte. Nej, Bibeln är tydlig: det var Gud som lade dem till församlingen.

I grundtexten används ordet prosetethēsan – ”de blev tillagda”. Formen i grekiskan visar att det är en engångshändelse och att någon annan gör det. Här är det Herren själv som handlar. Och Lukas understryker det igen i vers 47:

Och dagligen lade Herren till församlingen dem som blev frälsta.

Det är alltså inte vi som bygger Guds församling – det är Gud. Han lägger till, han kallar, han frälser.

Vilka får bli medlemmar?

Så vilka är det som får bli en del av denna kropp? Lukas svarar:

”Och de höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen och vid brödsbrytelsen och bönerna.”
(Apostlagärningarna 2:42)

Här ser vi mönstret. Först omvändelse och dop – sedan undervisning, gemenskap, nattvard och bön. I vår tid gör vi ofta tvärtom: vi vill undervisa länge innan vi döper. Men Bibeln visar att dopet var starten på lärjungaskapet, inte slutet.

De som döptes var inte färdiga, perfekta eller fullkomliga kristna. Det var början på en resa. Det enda kravet som nämns är att de omvänder sig och låter döpa sig. Jesus själv har sagt: ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst.”

Gud är den som gör verket. Han är den som frälser, renar och formar.

De fyra benen

När en människa blir frälst är det som att hon kliver upp på ett nytt golv med fyra bärande pelare – eller som de gamla predikanterna brukade säga: fyra ben. Dessa är:

1. Bibeln – undervisningen, där vi får höra och förstå Guds ord.
2. Brödragemenskapen – relationen med andra troende som stärker och uppmuntrar.
3. Brödsbrytelsen – nattvarden, där vi minns Jesu död och får del av hans liv.
4. Bönen – vår dagliga gemenskap med Gud.

På dessa fyra ben står det kristna livet stadigt. Och precis som en stol blir vinglig om ett ben fattas, blir även vår tro ostadig om vi försummar någon av dessa. Men när vi håller fast vid dem, växer vi i nåd, styrka och kärlek – och Herren fortsätter att lägga nya människor till sin församling.

Frälst Omvändelse Dopet Församlingen Bibeln Brödragemenskapen Brödbrytelsen Bönen

---

0 kommentarer

Kommentera

Alla kommentarer modereras. Antal tecken kvar: 340