Vandra i ljuset

LÄSARMEJL - Alla åsikter är skribentens egna.

Maria Hallman från en tidigare livesändning bland annat på YouTube.

Om människan kunde avhålla sig helt för att synda hade Jesus inte behövt födas till jorden och lida och dö på korset. Och om den troende kan leva syndfri, varför behöver då Jesu blod rena oss kontinuerligt från synd?

I samma stund som vi upplevde frälsning och omvändelse renade Jesu blod oss från ALL SYND. Gud kastade våra synder bakom sin rygg (Jes. 38:17). Jesus utplånade vår synd, fördömelsedomen över oss trädde ur kraft och vi ”övergick FRÅN DÖDEN TILL LIVET” (Joh. 5:24). Tänk, vad härligt! Halleluja!

Det eviga livet är inte något vi tar emot efter döden. Den som tror på Sonen har evigt liv här och nu. Detta liv blir vårt genom tron. Tron är inte en passiv inställning. Här innebär det att höra och tro. Det betyder att lyssna och sedan lyda det ord man hört (Rom. 10:7).

Att komma till Gud med sin synd är att låta domen gå över sitt liv, redan här i tiden. Gud förklarar då den botfärdige rättfärdig (Rom. 3:26) och han kommer inte under någon dom (Rom. 8:1). Det återstår ingen dom utom Kristi belöningsdomstol, ”då var och en SKALL FÅ SIN LÖN för var och ens särskilda arbete). Gud förklarar då den botfärdige rättfärdig, (Rom. 3:26) och han kommer icke mer under någon dom, (Rom. 8:1).

Om människan kunde avhålla sig helt för att synda hade Jesus inte behövt födas till jorden och lida och dö på korset. Och om den troende kan leva syndfri, varför behöver då Jesu blod rena oss kontinuerligt från synd?

Det står så här i 1 Joh. 1:7: ”Men om vi VANDRA I LJUSET, såsom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons blod RENAR OSS FRÅN ALL SYND”. När det står ”har vi gemenskap med varandra” menas att vi har gemenskap med Jesus. Jag tackar Gud att jag får vandra i ljuset, så att Jesus och jag får ha gemenskap med varandra. Vandrar jag i mörker och döljer min synd bryts gemenskapen mellan Jesus och mig.

Att vandra i ljuset innebär att att leva i det element där Gud själv är (1 Tim. 6:6). Det är inte rättfärdiggörelsen genom Jesu blod en gång för alla, som det talas om här, utan en ständigt pågående rening som den troende är föremål för, när han vandrar i ljuset och har gemenskap med Gud och de heliga.

När jag vandrar i ljuset och inte försöker dölja något för Gud, vet jag, att jag får genomgå dessa kontinuerliga reningsbad i Jesu blod. Den som inte vandrar i ljuset, utan försöker dölja sin synd utestänger sig själv från gemenskapen med Gud. Den människan förlorar frimodigheten inför både Gud och människor.

Jag älskar vandringen i ljuset, för då kan jag vara salig och trygg. Jag låter Herren rannsaka mitt hjärta. Han känner mig och ser in i mitt hjärtas innandömen och läser mina tankar som en uppslagen bok. Vandringen i ljuset gör mig lycklig trygg och glad.

Det finns en chilensk sång, med okänd författare och kompositör. Den är upptecknad av Noemi Fredriksson och texten i kören lyder så här:

”Ty den som vandrar i ljuset enligt Ordet

blir ren från synden i kraft av dyra blodet.

Guds vilja är, att all din synd förlåta

och himlens port upplåta.”   

#

0 kommentarer

Kommentera